Hur är Rethymno?

Det korta svaret

Rethymno känns som en liten kretensisk stad som råkar ha turister i sig, snarare än en resort som råkar ha kretensare i sig. Den distinktionen är hela platsens karaktär.

De fyra Rethymno

Staden delar sig rent i delar som inte liknar varandra alls.

Gamla stan är anledningen att komma. Venetiansk stadsplan, osmanskt lager: smala gränder, träövervåningar som skjuter ut över huvudet, dörrkarmar med snidade venetianska överliggare, bougainvillea och då och då en minaret över taklinjen. Den är tät och skuggig, vilket spelar roll i augusti, och till stor del stängd för trafik, vilket alltid spelar roll. Souliou-gatan är den smala shoppinggränden alla fotograferar; Ethnikis Antistaseos är marknads­gatan där staden faktiskt handlar. Rimondi-fontänen, daterad 1626, sitter på ett litet torg i mitten och rinner fortfarande.

Fortezza ockuperar Paleokastro-kullen i nordvästra hörnet — en venetiansk fästning byggd mellan 1573 och 1580, till stor del tömd på byggnader men med intakta vallar. Det är ett skal, och poängen med att gå upp är rundvandringen längs murarna och utsikten ner över terrakottatak till öppet hav. På sommaren hålls Renässansfestivalen där, den bästa användningen någon har hittat för den.

Stranden och remsan löper österut från den gamla hamnen: sand, grunt vatten, och bakom en kustväg kantad av stora hotell, hyrbilsdiskar och restauranger med laminerade menyer på sex språk. Den här sträckan, ut mot Platanes och Adele, är vanlig paketresa-Kreta. Den är inte otrevlig, men ingen skulle beskriva den som Rethymno.

Nya staden och universitetet sitter ovanför och bakom, och det är här staden bor — hyreshus, ett sjukhus, stormarknader, universitetet på Kretas humanistiska och samhällsvetenskapliga campus på kullen. Flera tusen studenter ger staden en helt annan textur än en rent säsongsbetonad resort.

Hur en dag känns

Morgnarna börjar sent. Butiker öppnar kring nio, marknads­gatan fylls, och gamla stan är sval och tyst nog att gå i på riktigt. Vid elva har dagsutflyktsbussarna kommit och huvudgränderna är fulla.

Mellan två och fem stannar staden mer eller mindre. Lunchen är lång, butiker stänger, och värmen trycker alla inomhus eller i havet. Det är inte en slogan — det är ett schemaläggningsfaktum, och att planera kring det sparar mycket frustration.

Från sex fylls gamla stan igen, den här gången med lokalbor såväl som besökare. Solnedgången är den bästa timmen: Fortezzas murar och hamnpiren fångar den båda, och ljuset på den venetianska stenen är det fotografer kommer för. Middagen börjar kring nio och går sent; bargatorna i gamla stan är högljudda till två eller tre på natten i juli och augusti, vilket är värt att veta innan ni bokar ett rum på en av dem.

Säsong för säsong

Säsong	Hur det är
April–maj	Grönt, milt, tyst. Vildblommor inland, havet fortfarande kallt. Bästa vandringsmånaden
Juni	Varmt, livligt men ännu inte fullt, havet behagligt. Möjligen den bästa allroundmånaden
Juli–augusti	Hett, trångt och högljutt i gamla stan; strandremsan på kapacitet; allt öppet
September–oktober	Varmt hav, tunnare folk, skörd igång inland. Det andra bästa fönstret
November–mars	Regn, vind, stängda strandhotell — men gamla stan fortsätter tack vare studenterna. Karnevalen, en av Greklands största, infaller sen vinter

Platsens textur

• Den är gångbar och fientlig mot bilar. Gamla stans gränder är knappt breda nog för ett fordon och mycket är begränsat. Parkera i kanten — det finns betalplatser nära hamnen och längs strandpromenaden — och gå.
• Den är inte dyr. Mat, kaffe och boende ligger alla under Chania, och långt under Santorini eller Mykonos.
• Engelska är utbrett, liksom tyska, och i ökande grad franska och italienska, i allt turistinriktat.
• Bergen är alltid synliga. Psiloritis, på 2 456 meter Kretas högsta punkt, reser sig sydost; de vita bergen sitter västerut. Staden är aldrig mer än fyrtio minuter från seriös terräng.
• Havet ligger på nordsidan, vilket betyder att det tar nordan. När den blåser är stranden krabb och sydkusten det bättre badet.
• Katter. Väldigt många, mestadels matade, helt oberörda av er.

Vad Rethymno inte är

Det är inte en lyxdestination, och det försöker inte vara det. Det finns inga infinitypooler på klippkanten av det slag Kykladerna säljer. Gamla stan har bra småhotell snarare än storslagna. Hamnfronten är vacker men restaurangerna på den är den svagaste maten i staden — de bra ställena ligger en gata bakåt, eller ute i byarna.

Det är inte heller ett tyst ställe i augusti. Om ni vill ha tystnad mitt i sommaren, bo i en inlandby eller på sydkusten och kom in till staden på kvällen.

Vem som brukar gilla det

Folk som vill ha en riktig stad snarare än en resort; folk som vill gå överallt; folk som använder Kreta som utflyktsbas; återvändande besökare som redan har gjort Chania och Santorini och vill ha någonstans att sjunka in i. Folk som vill ha allt serverat inom ett enda hotellkomplex tenderar att föredra remsan öster om staden, och att se väldigt lite av stället som beskrivs ovan.